Ett friluftsmuseum blir till

Initiativet till museiverksamhet inom Vasa Brage togs 1917, av styrelsemedlemmen handlanden Uno Finnilä. Den ursprungliga orsaken till Finniläs idé om ett friluftsmuseum, var att föreningens sektioner och medlemmar behövde en samlingslokal. Vid ett styrelsemöte år 1917 föreslog Finnilä därför att ett friluftsmuseum skulle upprättas. Efter en livlig diskussion beslöt styrelsen med stor röstmajoritet att man skulle sträva till att förverkliga planerna. Man beslöt att hos staden anhålla om tre tomter i Vasklot (Vasa), två för museet och en för samlingslokalen. När frågan togs upp i stadsstyrelsen  motsatte sig ingen Brages anhållan. Tomterna, omfattande ett område på 9200 kvadratmeter, överlämnades till föreningen utan arrende, för så lång tid som föreningen lovade använda dem för det uppgivna ändamålet.

Professor Gabriel Nikander hade observerat Brages planer och i en skrivelse till föreningen föreslog han att Brage skulle inköpa byggnaderna på Harf (Harv) gård i Böle by (Närpes), till museet. Gården var den vackraste allmogegård han sett mellan Närpes och Vasa. Kommittén fann förslaget gott och började planera inköp av gården. Uno Finnilä samt FD Keto, från byggnadskommittén, reste till Närpes för att bekanta sig med gården. De tyckte att gården var vacker och att virket i byggnaderna såg ut att vara gott och ägarna var dessutom villiga att sälja till Brage. Vid deras återkomst meddelade de kommittén vad de erfarit och visade fotografier av gårdens byggnader. Kommittén fattade därefter beslut om att tre byggnader skulle inköpas. År 1922 transporterades de till Vasa.

Bild: Mangårdsbyggnaden

Från 1700-talets början hade Harfhemmanet i Närpes gått i arv från far till son, ända till år 1918, då dess ägare Hans Henrik Harv dog, ogift och utan bröstarvingar. Syskonen som ärvde gården sålde den genast vidare till s.k. "skogsbarberare" som köpte hemmanet för den goda skogens skull. Inom ett år såldes så hemmanet vidare till Alfred och Alina Harv. Amerikafebern grasserade i Närpes vid den här tiden. Även Alfred for till Amerika. Det blev således Alina Harv och hennes barn som var de sista som bodde i det hus som nu kallas Bragegården, eller Brages friluftsmuseum. Samtidigt köptes även en fäbod och en mjölkbod från Vörå. Skalden Jakob Tegengren hade upptäckt dessa under sina fältvandringar  i Vöråbygden.

Bild: Alina Harf utanför sitt nya hus i Närpes.

Föreningen Brage som hittills hade haft endast framgång, möttes nu av motgångar. Stadens yttre hamn skulle förstoras och järnvägen utvecklas. Staden erbjöd ett nytt område vid Matmorsviken (Vasa) och lovade stå för kostnader förorsakade av flyttningen. Brage godkände förslaget. Området har under årens lopp förstorats och omfattar idag fyra (4) hektar.

Under en 10-års period inköptes alla nio (9) byggnader från Harf hemmanet. Sist köptes Mangården och den fjärde juni 1933 kunde Brage inviga sitt friluftsmuseum och tända brasan på egen härd.

För att få ordning på ekonomin anhölls om värdshusrättigheter med utskänknings möjligheter år 1933, vilket också beviljades av myndigheterna. Denna verksamhet pågick ända fram till år 1940. Dramatiska sektionen hade nu sin blomstringstid. Årligen gavs flera olika teaterföreställningar, publiken var talrik och föreningen fick ekonomin "på fötter". Värmlänningarna och Österbottniskt bondbröllop hör till pärlorna från den här tiden.

Under krigsåren på 40-talet, tjänade friluftsmuseets huvudbyggnad som skydd vid bombanfall. Stugan var uppvärmd och blev en tillflyktsort för åldringar, kvinnor och barn, som här i stadens utkant ansåg sig vara säkrare än i centrum. Som ett vilohem för sjuksköterskor som tjänstgjort vid fronten kunde även Bragegården "dra sitt strå till stacken" för fosterlandets väl under krigsåren. Efter fredsslutet kom Brages verksamhet igång igen, men i blygsam omfattning. År 1944 var verksamheten fortfarande minimal, men småningom kunde föreningen återuppta en normal verksamhet. Bragegården undgick i alla händelser krigets förstörelse.

Bild: Stallsraden

Av byggnaderna på Brages friluftsmuseum hör Harfgårdsenheten till de mest intressanta. Harfgården är väldokumenterad. År 1705 nämns Harfhemmanet första gången i mantalslängderna. Man vet genom tingsprotokoll, där skadeståndskraven framställdes, att Böle by brändes ned av ryssarna under ofärdsåren 1808-09, så även Harfgårdens byggnader.

Enligt gammalt byggnadsskick är byggnaderna på friluftsmuseet samlade omkring en fyrkantig gårdsplan. Storstugan och kamrarna är möblerade enligt gammal allmoge tradition, en stor del av inredningen är från Harf. I framstugan finns en permanent utställning av en Österbottnisk brudstuga från Lappfjärd.

I dag finns sammanlagt 24 byggnader på området Av dessa har fyra hus (sälskyttemuseet, båthuset, fiskarbastun och strandboden) anknytning till en av kustbygdens binäringar, nämligen fisket. I sälskyttemuseet, som invigdes redan år 1939, visas fångstmännens levnadsvillkor på Kvarkens vårvinterisar.